Talang
Mamma satt och tittade på en musikdokumentär på tvn förut. En av de personerna sade något i stil med:
"Alla som har en talang har en skyldighet att utveckla sin förmåga till fullo."
Det tycker jag är ett bra visdomsord. Jag menar, det är viktigt att när man väl är bra på något ska man använda sig av det. Det är vår skyldighet. Det kan även användas i andra större sammanhang, såsom att om en människa kan göra något, borde den göra det. Om man kan hjälpa någon människa, gör det. Om du har tid att göra volontär arbete, gör det osv.
För andra kanske vill göra något, men de kan inte. Då ska inte de som kan göra något bara sitta och itne göra någongting. De är skyldiga att göra något.
Visdom
Det är när folk börjar ifrågasätta som vi verkligen märker hur lättpåverkade vi är. Människan är en varelse som ha problem med att ta emot kritik. Det är en riktig konst att ta till sig kritik utan att drunka i den, göra något bra utav den, göra bättre nästa gång.
Och att när man själv är tillfreds med något borde ingen egentligen kunna komma och trampa ned det.
Bara några tankar från en trött tjej.
Jag bara känner att jag måste lägga ut denna
Anything is possible if you believe
Jag såg precis färdigt på "Här är ditt liv", som handlade om Lena Maria Klingvall. För er som inte vet vem hon är, hon blev född utan armar och med ett hälften så kort ben som normalt, så hon behöver ha protes.
För några år sedan, kanske...5 eller nåt, var hon på min skola och talade om hur det var att vara som hon var. Det hon har sagt genom hela sitt liv är att alla är unika, alla har ett stort värde, oavsett hur man ser ut, handikappad eller inte. Hon var alltid en glad människa, som spred kärlek och ljus omkring sig.
I programmet träffade hon en av sina tolkar som hon hade omkring sig när hon var och turnerade i Japan. Tolken sa att Lena Maria hade kommit till Japan i en tid då det var skamsligt att ha ett handikappat barn i famlijen, men att hon kom och visade att det inte spelar någon roll, att man är lika mycket värd ändå. Hon satte igång deras tankar att det inte var något fel med det.
Tolken sa även att "Lena Maria är en glad, kärleksfull och stark människa som älskar livet, även fast hon är utan armar. Och vi som har armar och kan utnyttja det, vi lever inte alls med samma glädje och har samma styrka som hon har"
De saker som Lena Maria har gjort i sitt liv är bla. att ge ut mer än 10 skivor, hållt konserter i de 47 "landskapen" i Japan, tävlat i Oandikapp OS i simning och sjungit på en invigning av Handikapp OS. Hon är även konstnär i "Mun och fot-målarna".
Hon är en människa som har påverkat många, med sin livsglädje och allt.
Det roliga är att, en gång fick hon en fråga om "Vad var det första du skulle göra om du fick armar?" och svarade "Ja, det skulle vara kul att kunna sticka två tröjor samtidigt"
Och en annan gång har hon sagt att "Alla har ett handikapp, för alla kan inte göra allting"
Jag tycker att man kan lära sig något av henne, jag har själv lärt mig av henne och ser upp till henne. Man ska göra det bästa av det man har. Man borde inte slösa tid med att klaga över det man inte har, eller det man inte klarar av. Man ska se till det man kan göra och satsa på det.
Juste! Den lilla lilla bilden ni ser på en manga liknande bok sak...? I Japan skrivs sådana böcker om tex Moder Theresa och Abraham Lincoln, så man måste vara stor om de ska skriva en sådan bok om en. SÅ stor var och är Lena Maria i Japan! :)
Om ni vill läsa mer Lena Maria, gå då in på: LenaMaria.com
We'll start from these unfinished memories
Tänkte lägga upp några citat som jag tycker är fina :)
Lite nyttoburks inlägg ;D
:)
Be grateful, 'cause he has saved you
Tacksamhet
Ett sånt kort ord. "Tack". Hur svårt kan det vara att säga?
Jag läste en krönika om tacksamhet i skolan. Hon skrev om när hon var inne i en blomaffär. Hon hade pratat med kassören och han hade sagt att "Folk ringer alltid och undrar om deras blommogram har kommit fram i tid, men de tackar aldrig mig för att jag gjort det". Det är fyra bokstäver i ordet tack, men ändå används det inte ofta. Eller man kanske ska säga att det används mer sällan än det gjorde för några decenier sedan. Var har tacksamheten försvunnit? För mig personligen är det självklart att man säger tack om man till exempel köper något i en affär.
Något annat som hör ihop med tacksamhet, är ju hjälpsamhet.
Nu i julyran är det mycket som behöver bli gjort. Man ska julhandla, sen ska man slå in paketen i något snyggt papper. Idag när jag suttit och fixat med just det kom min kära bror och skulle slå in några tidningar att ge till grannbarnen. Jag bad honom, snällt, att plocka undan efter sig och genast kom svaret "Ja men det kan väl du göra, du har ju också suttit här". Jag fick honom till slut att plocka undan lite. Men han var inte snäll nog att lägga tillbaka sin egen och min sax, även fast de till och med låg på varandra. Nu var ju inte det någon stor sak. Men hjälpsamheten har ju också trappats ned en hel del. Man tänker mer på mitt, mina saker, mina problem. Man har svårt att se andra människor. Det kanske finns någon i ens närhet som har en jätte svår tid, men man märker inte det för att man bara ser sig själv.
Varför tar jag då upp detta? Jo för att jag tror att det finns andra som känner som jag gör det. Och tillsammans kan vi ändra på detta. Vi måste ta tag och förändra denna otacksamhet och ohjälpsamhet. Vi människor är små och svaga, men tillsammans blir vi starka. Varje människa kan göra någon liten sak för någon annan som har stor påverkan på dennes liv. Ta till exempel barn i Afrika som man kan vara fadder till. Hundra kronor i månaden för att hjälpa ett barn att få ett bättre liv. Det är ju inte så mycket pengar för dig, eller hur?
So Long
Zarah
Ett sånt kort ord. "Tack". Hur svårt kan det vara att säga?
Jag läste en krönika om tacksamhet i skolan. Hon skrev om när hon var inne i en blomaffär. Hon hade pratat med kassören och han hade sagt att "Folk ringer alltid och undrar om deras blommogram har kommit fram i tid, men de tackar aldrig mig för att jag gjort det". Det är fyra bokstäver i ordet tack, men ändå används det inte ofta. Eller man kanske ska säga att det används mer sällan än det gjorde för några decenier sedan. Var har tacksamheten försvunnit? För mig personligen är det självklart att man säger tack om man till exempel köper något i en affär.
Något annat som hör ihop med tacksamhet, är ju hjälpsamhet.
Nu i julyran är det mycket som behöver bli gjort. Man ska julhandla, sen ska man slå in paketen i något snyggt papper. Idag när jag suttit och fixat med just det kom min kära bror och skulle slå in några tidningar att ge till grannbarnen. Jag bad honom, snällt, att plocka undan efter sig och genast kom svaret "Ja men det kan väl du göra, du har ju också suttit här". Jag fick honom till slut att plocka undan lite. Men han var inte snäll nog att lägga tillbaka sin egen och min sax, även fast de till och med låg på varandra. Nu var ju inte det någon stor sak. Men hjälpsamheten har ju också trappats ned en hel del. Man tänker mer på mitt, mina saker, mina problem. Man har svårt att se andra människor. Det kanske finns någon i ens närhet som har en jätte svår tid, men man märker inte det för att man bara ser sig själv.
Varför tar jag då upp detta? Jo för att jag tror att det finns andra som känner som jag gör det. Och tillsammans kan vi ändra på detta. Vi måste ta tag och förändra denna otacksamhet och ohjälpsamhet. Vi människor är små och svaga, men tillsammans blir vi starka. Varje människa kan göra någon liten sak för någon annan som har stor påverkan på dennes liv. Ta till exempel barn i Afrika som man kan vara fadder till. Hundra kronor i månaden för att hjälpa ett barn att få ett bättre liv. Det är ju inte så mycket pengar för dig, eller hur?
So Long
Zarah
You're not disabled by the disabilities you have, you are able by the abilities you have.
Rubriken ett motto från Oscar Pistorius
Oscar Pistorius föddes -86 med svag skelett muskulatur i fötterna vilket ledde till att hans ben behövde amputeras mellan fotleden och knät. Han har nu världsrekord i 100-, 200- och 400-meter sprint i Paraolympics (världsmästerskapen för funktions hindrade) Han är känd som "The blade runner" och "The fastest man on no legs"
(Länk till wikipedia om honom: Ostar Pistorius)
Hans motto är så sant! Vi fokuserar så mycket på det negativa med oss själva, med våra liv och med andra att vi missar allt det positiva. Varför ska man tänka "Jag gillar inte min näsa eller mina fingrar" när man kanske gillar sina ögon eller nåt annat? Det är helt onödigt att deppa sig över sina brister när man kan fröjda sig över sina styrkor.
So Long
Zarah
Oscar Pistorius föddes -86 med svag skelett muskulatur i fötterna vilket ledde till att hans ben behövde amputeras mellan fotleden och knät. Han har nu världsrekord i 100-, 200- och 400-meter sprint i Paraolympics (världsmästerskapen för funktions hindrade) Han är känd som "The blade runner" och "The fastest man on no legs"
(Länk till wikipedia om honom: Ostar Pistorius)
Hans motto är så sant! Vi fokuserar så mycket på det negativa med oss själva, med våra liv och med andra att vi missar allt det positiva. Varför ska man tänka "Jag gillar inte min näsa eller mina fingrar" när man kanske gillar sina ögon eller nåt annat? Det är helt onödigt att deppa sig över sina brister när man kan fröjda sig över sina styrkor.
So Long
Zarah
