Inte vet jag om det kanske finns redan. Jo, det gör nog det. Men i alla fall.

 

 

Alltså, åh, vad jag älskar att fota. Har haft ångest hela kvällen över högskoleprovet som jag ska skriva imorgon. Men innan jag tog bussen hem hann jag fota i tio minuter. Alltså, jag tänkte inte på något överhuvudtaget förutom hur jag skulle komponera bilden och försöka fånga det jag såg med ögat. Att fota är som terapi för mig. På riktigt. Eller jag vet inte om jag ska kalla det terapi, det kanske är mer en flykt från tankar. När jag fotar, fotar jag. Jag är helt inne i det. Åh, vad jag älskar foto. Det bara gör mig så lycklig när jag lyckas ta just dendär bilden som jag så länge velat ta. Det är lycka att hålla i en kamera med frusna händer, fast sådär lagom frusna. Det är lycka att få äga en liten krabat som kan hosta ur sig bilder.

 

Oj, vad jag älskar foto. Foto får mig att må bra. Hjälp, jag blir nästan gråtmild haha! Tänk om man kunde bli en fotande, webbdesignande och bokskrivande sångerska - det skulle vara något va?