Deep things about... well... things
Jag har märkt att man uppskattar oftast inte saker när man har de, man tar så himla mycket för givet. Man märker först i efterhand när man förlorar någonting att man värdesatte det. Men också i efterhand ser man om det leder till att man inser att man fått någonting bättre. Kanske det man hade och förlorade inte behövdes, utan man fick någonting bättre utav att förlora det. Sen finns det självklart saker man förlorar som man absolut inte ville förlora. Sånna saker man inte kan göra någonting åt, saker som hör ihop med livets gång.
Här hade jag tänkt att slänga in två bilder på när mitt hår var långt och dra nåt skämt om att här kommer jag dragandes med massa dravvel om mitt hår igen. Men jag låter bli.
Det är ingen idé att titta tillbaka och önska sig allt tillbaka, vad det än gäller. Om du förlorat någonting eller gjort någon förändring åt något håll är det antagligen för det bästa. För om den saken, vad det nu än är, inte kommer tillbaka till dig så måste det nästan betyda att du fått något bättre. Att det inte var meningen att du skulle ha den saken. Och fastna inte i det förflutna, utan man ska ha blicken fäst framåt, och kanske kolla tillbaka lite då och då och lära sig av misstagen man gjort på sin livs väg. Som min svenska lärare citerade någon människa - "Ha en liten backspegel men ett stort förnster framför dig" eller någonting sånt.
