A Portal
Honom
Jag var omringad. Jag visste att det var över. Allt var över.
När jag sprungit ut från gömstället och såg alla trodde jag att jag skulle komma undan. Jag hade sprungit ifrån de flesta, men vart jag än sprang skulle jag inte komma utanför stängslet. Ändå kunde jag inte sluta springa. Jag såg deras ansikten och log nästan när jag vejde undan och sprang snabbare än alla.
Men när jag kommit ut till mitten av gårdsplanen hade jag stängt in
mig själv. De var på alla sidor om mig.
Det var då jag såg honom.
Det var då jag såg honom.
Han som hade vart god men sedan gått över till den mörka sidan. Någonting i mitt bakhuvud litade dock fortfarande på honom. Jag visste då att om jag sprang mot honom, lät mig tillfångatas av honom, skulle han vara den som skadade mig minst.
Så jag sprang och hoppade.
Jag andades in doften av nyklippt gräs. När jag öppnade ögonen log jag. Det hade vart en portal. Illusionen hade räddat mig. Den hade skapat en portal. Jag levde.
Så jag sprang och hoppade.
Jag andades in doften av nyklippt gräs. När jag öppnade ögonen log jag. Det hade vart en portal. Illusionen hade räddat mig. Den hade skapat en portal. Jag levde.
