Del två

“Kate, vänta!” hörde jag en klar röst ropa när jag gick in på skolgården. Jag vände mig om men såg ingen jag

kände igen bland vimlet av alla nya och bekanta elever. Jag fortsatte långsamt gå mot skolbyggnaden

“Kate, vänta! Stanna då Kate!” Jag vände mig om igen och såg Agnes springa mot mig. Hennes bruna hår slängde

i den lätta blåsten. Jag hade inte sett henne på hela sommarlovet så jag blev förstås glad. Men glädjen försvann

när jag såg hennes ledsna ögon.

“Har det hänt något, Agnes?” Hon nickade men visade inga tecken på att tala ut. Tankarna som flög igenom mitt

huvud var att hennes pojkvän kanske gjort slut eller något ännu värre.

“Min…” Var det som jag befarade? Hade Tobias gjort slut med henne? “Min hund har dött.”

Jag blev lättat att det inte var något värre, men hon var ju en sådan djurvän. Hon älskade sin hund väldigt

mycket. Det var tråkigt att höra sorg i hennes annars glada röst.

“Jag är så ledsen. Hur…” Skolklockan ringde och talade om att den första skoldagen hade börjat så förklaringarna

fick vänta. Jag gick till aulan med Agnes tätt efter mig och gick in precis när rektorn skulle börja prata. Alla nionde

klassare satt redan där och några tittade nyfiket upp när vi kom in. Jag trodde inte vi såg så uppseendeväckande

ut, men jag antog att det inte är många som kommer till första skoldagen gråtandes. Även fast det fanns

anledning till det. Vem gillade egentligen skolan?

Rektorn började rabbla ur sig massa information som en robot. Jag fann det onödigt att lyssna så jag satte mig

längst bak och tittade på den blåmönstrade mattan som täckte golvet. Varje gång jag tittade på den tycktes jag

alltid se något nytt det fanns väldigt många små detaljer. Efter några minuter slöt jag ögonen och sjönk in i en

orolig sömn.


Del 3 kommer om någon fortf. är intresserad

So Long
Zarah