Stacie Orrico - Dear Friend
Merry Christmas
Jag kommer inte kunna uppdatera idag, jag kommer ju ha för roligt! ;). Men mobilen, min kära förljeslagare, är ju alltid med, så det är bara messa eller ringa om ni vill något.
So Long
Zarah
The love I have for you never ends
Nu sitter jag här och beskådar mitt nästan städade rum. Haha. Jag är så dålig... Jag har fyllt upp min städ tid med den onödiga datorn. xD. Jag har nästan inte gjort något vettigt på den heller. Men i alla fall.
Julafton imorgon? o:. Det kom fort! Det känns verkligen inte som att det är jul nu. Det är nästan läskigt så fort som denna termin har gått, och hela detta året. Jag hänger inte med. :P.
Jag saknar Mathilda Becker som en tok! Hon kommer ÄNTLIGEN om bara 5 dagar. Längtat som en jag vet inte vad.
Vet inte vad jag ska skriva mer, har väl inget direkt interresant. Andra delen av Kate kommer väl upp snart!
God Jul!
So Long
Zarah
Be grateful, 'cause he has saved you
Ett sånt kort ord. "Tack". Hur svårt kan det vara att säga?
Jag läste en krönika om tacksamhet i skolan. Hon skrev om när hon var inne i en blomaffär. Hon hade pratat med kassören och han hade sagt att "Folk ringer alltid och undrar om deras blommogram har kommit fram i tid, men de tackar aldrig mig för att jag gjort det". Det är fyra bokstäver i ordet tack, men ändå används det inte ofta. Eller man kanske ska säga att det används mer sällan än det gjorde för några decenier sedan. Var har tacksamheten försvunnit? För mig personligen är det självklart att man säger tack om man till exempel köper något i en affär.
Något annat som hör ihop med tacksamhet, är ju hjälpsamhet.
Nu i julyran är det mycket som behöver bli gjort. Man ska julhandla, sen ska man slå in paketen i något snyggt papper. Idag när jag suttit och fixat med just det kom min kära bror och skulle slå in några tidningar att ge till grannbarnen. Jag bad honom, snällt, att plocka undan efter sig och genast kom svaret "Ja men det kan väl du göra, du har ju också suttit här". Jag fick honom till slut att plocka undan lite. Men han var inte snäll nog att lägga tillbaka sin egen och min sax, även fast de till och med låg på varandra. Nu var ju inte det någon stor sak. Men hjälpsamheten har ju också trappats ned en hel del. Man tänker mer på mitt, mina saker, mina problem. Man har svårt att se andra människor. Det kanske finns någon i ens närhet som har en jätte svår tid, men man märker inte det för att man bara ser sig själv.
Varför tar jag då upp detta? Jo för att jag tror att det finns andra som känner som jag gör det. Och tillsammans kan vi ändra på detta. Vi måste ta tag och förändra denna otacksamhet och ohjälpsamhet. Vi människor är små och svaga, men tillsammans blir vi starka. Varje människa kan göra någon liten sak för någon annan som har stor påverkan på dennes liv. Ta till exempel barn i Afrika som man kan vara fadder till. Hundra kronor i månaden för att hjälpa ett barn att få ett bättre liv. Det är ju inte så mycket pengar för dig, eller hur?
So Long
Zarah
What you gave me, saved me...
You
You gave me Hope when I felt Hopeless
You gave me Peace when I was Worried
You gave me Strength when I was Weak
You gave me Happiness when I was Sad
You gave me Love when I was Unloved
You gave me your Hand when I Fell
You gave me Life when I was Dying
Without You I wouldn't be alive.
You are the reason I'm still fighting in this
tough world towards the light and my right to live.
My reason to live is God, what is yours?
Kate
Del Ett
Jag kände de starka ljudvågorna av musiken slå mot mina känsliga trumhinnor när jag försökte förtränga de smärtsamma minnena. Sängen kändes förvånansvärt hård under min kropp där jag låg i det dunkla mörkret. Jag försökte öppna mina ögon men de förblev stängda när jag märkte att de var för svullna av gråt. Jag vände mig av och an i vad som kändes som en evighet tills jag märkte att solstrålar krupit in genom det stängda fönstret. Jag ställde mig upp på vingliga ben och gick till stapplande till badrummet. Jag skådade mitt hemska anlete i spegeln. Mitt blonda hår som sträckte sig till axlarna såg väldigt slitet ut och påminde mig om att jag behövde gå till frisören. Mina gröna ögon stirrade tillbaka på mig när jag upptäckte hur röda de var. Jag såg ut som ett barn som fått sin sockervadd stulen av sin elake bror. Inte nog för att jag redan såg ut som ett barn trots mina femton år fyllda. Min blick gled runt på min spegelbild några sekunder innan jag klev in i duschen. Det varma flödet av vatten fick mig för en sekund att glömma alla mina problem och hemska minnen. Minnen som var med de jag älskade, och hade älskat. Jag slöt ögonen och fokuserade bara på att tänka positivt. Jag ville inte tänka på smärtan min mamma och ex-pojkvän hade orsakat mig. Jag tänkte istället på mina underbara vänner och att jag nu, efter tio långa veckor skulle få träffa alla igen. De kände mig så väl, men ändå inte. De kände den fasad jag valde att sätta på mig varje dag. Den glada, roliga och omtänksamma Kate. Min allra bästa vän, Agnes, visste inte ens om mina djupaste hemligheter. Mina tankar avbröts tvärt när jag hörde den hårda knackningen på dörren.
“Kate? Är det du där inne?” hörde jag min pappa säga sömnigt.
“Ja, pappa” Jag drog undan draperiet och tittade på den stängda dörren. Jag hade visst inte smugit så tyst jag trott. Men, min pappa var så lättväckt att även om jag bara tappade en synål skulle han vakna.
“Klockan är bara fyra” mumlade han irriterat. Jag slängde en blick på klockan över spegeln.
“Jag… visste inte att den var så lite…” ljög jag och väntade på ett svar men fick inget. Jag ryckte på axlarna, satte på det varma vattnet igen och slöt ögonen.
Någon vill ha del 2? Kommentera här eller på min bilddagbok
So Long
Zarah
All I want is faith, love and happiness
Tänkte inte skriva långt, tyvärr...
Men nu har jag LOV. Det är SÅ skönt! Idag fyller Victor år, grattis til honom. :D<3. Och om en och en halv vecka kommer hans käraste syster hem till ingen mindre än mig. Jag längtar så himla mycket! Sen är det ju även julafton + tre födelsedagar innan Mathilda kommer. Allt händer nu, verkligen.
Måste även tillägga att min blogg är UNDER KONSTRUKTION.
So Long
Zarah
Bild
Tagen av: mig
Standing on the rooftops, everybody scream your heart out
Tjoflöjt
Tänkte att det var dax att uppdatera igen.
Tillbaka från sthlm nu, vill redan tillbaka!
Fredagen spenderades i skolan först, sen bar det av till centralen för att upptäcka att mitt tåg var inställt. -.- Men det gjorde inget, när jag väl kom dit väntade vi i kyrkan i mer än 2 timmar. x] Sen drog "Late Christmas Show" igång, den var jätte bra! Efteråt blev det flumm med stort F!
Sov till halv elva i lördags, skönt! Behövde det... ^^ Det var en väldigt slapp dag, vi spelade guitar hero :D Jag klarade nästan en låt på expert .;D (notera då att jag inte har spelet hemma...) Sen missade jag precis ett tåg när vi kom till t-centralen. Så satt och tråkade själv, tills jag stötte på Sara Johansson. Skönt att ha lite sällskap, fick även skjuts hem, för hon skulle till Rosmans.
Men nu är jag hemma, back on track helt enkelt.
Idag söndag då, vad ska man göra? Juste, det är ju Lucia, säger man glad Lucia? Jag gör i alla fall det. ;). Så glad Lucia på alla. :D.
Jag vet att i alla fall en person i denna värld vill att jag ska lägga ut bilder från STHLM här och på facebook, cå jag får väl ta och göra det!
So Long
Zarah
