Young and lost


Här kommer en liten försmak på min lilla text - om du vill läsa hela, tryck på länken underst i inlägget!

Jag sprang nedför den till synes lugna gatan med en fart jag sällan brukade kunna uppehålla i mer än fem minuter. Men denna gång var jag tvungen att hålla samma takt, inte stanna av som jag gjort så många gånger förut. Jag sprang för mitt liv. Eller nej, jag sprang inte bara för mitt eget liv utan även min familjs. Vilken familj jag nu tillhörde. Det hade jag diskuterat med mig själv hela den här eftermiddagen. Var hörde jag egentligen hemma?
Jag slängde mitt huvud till höger och såg en arm komma flygande emot mig med knuten näve. Jag hann knappt blinka innan...


Kommentera här: