Kate


Del Ett 

  Jag kände de starka ljudvågorna av musiken slå mot mina känsliga trumhinnor när jag försökte förtränga de smärtsamma minnena. Sängen kändes förvånansvärt hård under min kropp där jag låg i det dunkla mörkret. Jag försökte öppna mina ögon men de förblev stängda när jag märkte att de var för svullna av gråt. Jag vände mig av och an i vad som kändes som en evighet tills jag märkte att solstrålar krupit in genom det stängda fönstret. Jag ställde mig upp på vingliga ben och gick till stapplande till badrummet. Jag skådade mitt hemska anlete i spegeln. Mitt blonda hår som sträckte sig till axlarna såg väldigt slitet ut och påminde mig om att jag behövde gå till frisören. Mina gröna ögon stirrade tillbaka på mig när jag upptäckte hur röda de var. Jag såg ut som ett barn som fått sin sockervadd stulen av sin elake bror. Inte nog för att jag redan såg ut som ett barn trots mina femton år fyllda. Min blick gled runt på min spegelbild några sekunder innan jag klev in i duschen. Det varma flödet av vatten fick mig för en sekund att glömma alla mina problem och hemska minnen. Minnen som var med de jag älskade, och hade älskat. Jag slöt ögonen och fokuserade bara på att tänka positivt. Jag ville inte tänka på smärtan min mamma och ex-pojkvän hade orsakat mig. Jag tänkte istället på mina underbara vänner och att jag nu, efter tio långa veckor skulle få träffa alla igen. De kände mig så väl, men ändå inte. De kände den fasad jag valde att sätta på mig varje dag. Den glada, roliga och omtänksamma Kate. Min allra bästa vän, Agnes, visste inte ens om mina djupaste hemligheter. Mina tankar avbröts tvärt när jag hörde den hårda knackningen på dörren.

  “Kate? Är det du där inne?” hörde jag min pappa säga sömnigt.

  “Ja, pappa” Jag drog undan draperiet och tittade på den stängda dörren. Jag hade visst inte smugit så tyst jag trott. Men, min pappa var så lättväckt att även om jag bara tappade en synål skulle han vakna.

  “Klockan är bara fyra” mumlade han irriterat. Jag slängde en blick på klockan över spegeln.

  “Jag… visste inte att den var så lite…” ljög jag och väntade på ett svar men fick inget. Jag ryckte på axlarna, satte på det varma vattnet igen och slöt ögonen.


Någon vill ha del 2? Kommentera här eller på min bilddagbok

So Long
Zarah


Emelie Östman , bdb- foreverlonely - svara där.<3

Jätte bra.. :D <3 Kan du inte lägga ut den på bdb med större text eller mellanrum mellan raderna, det är så jobbigt att läsa annars.. Man blandar liksom ihop raderna.. <3 :)


2009-12-20 kl 09:44:37
Victoria =)

Var det din nobelnovell?? :D


2009-12-20 kl 16:11:28
http://victoriastankar.blogg.se/

Zarah Martinus

Emelie: Jag kan fixa det där med raderna (: Men jag vill inte lägga ut den på bdb ^^<3



Victoria: Nej, men den kommer jag också lägga ut någon gång ^^<3


2009-12-20 kl 16:18:55
http://zarahmartinus.blogg.se/

julia lindberg ;p

skriv mer (: dt var bra :D <33


2009-12-20 kl 21:59:46
anonym

suuuuper bra , väntar redan till del 2 ;P


2009-12-21 kl 11:37:13
Zarah Martinus

Mer kommer ikväll! Kul att ni gillar den


2009-12-21 kl 16:51:42
http://zarahmartinus.blogg.se/

Victoria Loder

jag vill ha del 2 :D


2010-01-07 kl 20:19:49

Kommentera här: